Jag insåg precis att det är mindre än 2 veckor kvar tills skolan är slut för läsåret. Shit va fort det gick, som vanligt. Och lilla fina Saga som nyss föddes (tycker jag.. februari är väl typ nyss?) har börjat både jollra och skratta och snart säger det väl poff! så kommer hon springa runt överallt och busa. Fast lite längtar man väl efter det också, att få lära känna personen Saga och inte bara det sömniga spädbarnet.
Man säger ju att stora förändringar/saker i livet sällan kommer ensamma, utan tre och tre. Jag vet att jag nämnt det någon gång innan men teorin verkar fungera gång på gång. Jag vet inte hur det är för Becca och lilla Saga, som blev en stor förändring för både henne och hennes kille men jag kan just nu räkna till tre stora förändringar hos mig återigen. Sist var det övervägande tungt och tråkiga besked. Den här gången verkar det bli tvärtom. Häftigt det där med ordspråk och teorier.. man kan ju inte direkt förklara varför de verkar stämma så ofta?
Imorgon. Åh va jag längtar till imorgon. Men ändå går jag inte å lägger mig.. då borde ju tiden gå fortare tills imorn, ja om jag sover bort den alltså. Jag känner mig som ett barn dagen innan julafton, bara det att det inte är julafton imorgon utan en helt vanlig fredag i maj. Men just nu är det svårt att sova. Jag är förväntansfull och lite rädd.
Så jag myser upp i den stora stolen framför datorn, i Marcus täcke, och väntar..
