Min högstadielärare brukade alltid förklara det så, som en bubbla. Vi, som var vårt eget lilla gäng och inte ville leka bimbos med majoriteten, vi var i vår egen lilla bubbla. Hon menade det såklart negativt (som om vi va utstötta och inte vågade vara med dem andra), men vi gillade vår bubbla. Vi skämtade mkt om den där jäkla bubblan och växte till slut ur den och glömde bort den. Men ibland brukar jag se på tillvaron som en bubbla fortfarande. Och idag var en bubbla-dag, en bra sådan.
Vi åkte ett gäng till äventyrsbad/relax på Fyrishov. Sjukt kul att bråkas, plaska runt, leka och va lite barn igen och sen bara njuta av vad relaxavdelningen hade att erbjuda. Man fick lite av allt helt enkelt.
Vi åkte dit i Jalles brors mercedes-buss. Vi satt längst bak med tonade rutor utåt och musiken dånade på högsta volym med grymt mycket bas. Svårt att koppla av? Nja, faktiskt inte. Älskar att skruva upp musik på högsta volym och bara höra det, speciellt med mysigt sällskap och lite höstmörker.
Därför blev detta en bubbla-dag. Jag var bara här och nu, och tänkte inte så mycket på annat eller det runt om. Oroade mig inte för plugg eller annat. Jag var i min bubbla och bara njöt. Vi hade grymt kul.
.jpg)